söndag 8 januari 2012

Ibland stannar tiden.

Jo den gör ju det...människan stannar upp för en stund...nånting händer i omgivningen som får människan att inse att det faktiskt finns saker som man inte kan påverka det minsta oavsett vad man gör.

En livskamrat går bort, en vän, en bror eller en syster, en förälder...för det är ju så att vi ska ju alla en gång i tiden vandra över den där bron till andra sidan.

Ibland efter ett fullgott liv, ibland redan i unga år...ibland är livet faktiskt orättvist...en ung människa ska inte behöva gå bort...men det händer oavsett vad vi tycker och tänker.
Har några i bekantskapskretsen som är på väg åt det hållet, jag kan inte göra något, det bara är så...!

Man får ta vara på den tid man har, man vet aldrig när det tar slut....planerar aldrig för framtiden själv...pensionen har jag slutat tänka på för längesen..tar tillvara varje dag så mycket jag kan.



Ta hand om er därute...!

14 kommentarer:

frunatmaken sa...

Det låter som om något otäckt ha hänt. Tänker på dig!

Guldkryckan sa...

Frun...: Ingen fara med mig...men det är lite många som faller ifrån just nu känns det som...!

Tack för omtanken.

Kram

Mia sa...

Jobbigt, det där....
Jag har en som är på väg och guuud vad man känner sig maktlös....

carolina sa...

Ibland önskar man att alla klockor kunde stanna. Iallafall när man är skolelev och INTE längtar tillbaka till skolan som börjar på tisdag xd

Christer Dyrwoold sa...

Ja jag hade en kompis som tog livet ut av sig. Jag kan inte fatta varför. Jag viste att han höll på med en massa skit droger. Han hade även snackat om att i hans nästa liv så skulle allt bli bättre. Fast jag trodde aldrig att han skulle göra det. Ta livet ut av sig.
Jag vet att när jag första gången kom till AA och även hade vart på behandlingshem så tänkte jag att vara nykter i resten ut av livet orkade jag inte utan flydde igen in i alkoholens rus. Men nu vet jag att jag inte behöver vara nykter i resten ut av mitt liv utan bara behöver vara nykter i dag. Behöver bara ta en dag i taget.

Lennart sa...

Jag skulle vilja bli pensionär, känna på hur det känns för det verkar vara ganska trevligt. Fast, det finns ju inga garantier på livet, man får de år man får.

Snejky sa...

Ja, vad säger man...En rysande känsla kommer inpå mig...Vet oxå en del som har gått bort alldeles för tidigt av olika orsaker...Så lessamt..
Även lessamt att de äldre går bort, givetvis, men....men....

Ja, man ska ta tillvara på livet så gott det går...Egentligen ska man inte skjuta grejer på framtiden, för man vet aldrig...

Kramar till dig & Lilla Frun...

Guldkryckan sa...

Mia: En knepig känsla det där.
Carolina: Ett skäl så gott som något;)
Christer: En dag i taget är ju modellen...!
Lennart: Så är det, man får de år man får..!!
Snejky: Kramar från oss till dig!!

BP sa...

Ett väldigt tänkvärt inlägg! Du verkar befinna dig i samma "situation" som jag bland annat. Bara igår respektive i förrgår fick jag höra dödsbudet två gånger.
Själv har mina två bästa vänner drabats av Mr C - 45 respektive 41 år gamla.
Du har nog rätt - carpe diem gäller här iaf. Men man blir ju ändå så himla ledsen...

Guldkryckan sa...

BP: 45 och 41......suckar djupt här..spelar ingen roll vilken ålder man befinner sig i..cancern slår till urskillningslöst...här är det två lite äldre och en ung tjej i väldigt unga år...22..inge kul detta:(

Mia sa...

Kolla här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Oxveckor
Fast jag visste ärligt inte att det var just de här veckorna som ligger framför oss...jag trodde det var ett allmänt begrepp om låååånga, trista veckor :-)

Guldkryckan sa...

Mia: Tackar för detta...helt nytt begrepp för mig. :)

annika sa...

Tiden hejdar sig och vi stannar upp och tänker att vi ska "fånga dagen" i fortsättningen. Men tyvärr så brukar vi ha lite väl lätt att glömma det, att leva här och nu och njuta av det.

Guldkryckan sa...

Annika: Så sant så sant..!