lördag 20 juli 2013

Lite tankar om liv och död.

Härom dagen satt vi ute vid vår container med leksaker och höll ett öga på ungarna. En riktigt gammal farbror kom och satte sig vid oss, tog en kaffe.
En annan av gubbarna sa att han nu som pensionär bara väntade på döden varvid han skrattade lite försynt.

Mannen nickade lite och sa: "Kom när jag sover, men väck mig inte" sen log han nöjt...och jo...håren reste sig på mina armar.....vet inte varför..men det var vackert sagt på nåt underligt vis.

Att somna in i väntan på en morgondag som aldrig kommer...ja du....jag vet inte, låter fint på nåt vis och skrämmande på ett annat...!

Rätt vad det är så mister man ju nån man har i sin bekantskapskrets..bara "sådär"....ingen förvarning alls...personen bara "lägger på luren" utan att säga adjö.
Kanske just därför man ska få chansen att säga adjö innan det är färdigt och inte gå bort i sömnen?

Jo..det får väl vara som det är med den saken.

Kanske bäst att ta tillvara varje dag så mycket det går...jo..kan vara svårt att tänka så ibland..man tar livet för givet känslomässigt ibland.
Men..så klart..döden kan man ju inte tänka på hela tiden, det vore ju trist på nåt vis.



Vi ses.










9 kommentarer:

Eva Trillian sa...

T.o.m. vid gångvägen från stationen till femman huset i Gbg står det: "Tänk på döden vart du går." Ett vanligt visdomsord lite här och var förr. Inte för att man ska tänka svarta tankar- utan för att man ska ta tillvara på det man har här och nu - för "plötsligt lägger någon på luren."
Inte dumt att minnas det ibland. Vi låter så mycket oviktigt få ta det viktigas plats. Men, kanske blir det för tungt annars?

BP sa...

Läste Evas kommentar. Tycker det är deprimerande och nästan makaber att tänka på döden vart man än går. Döden är ingenting jag vill ha på näthinnan!
Däremot vill jag ha ett kort och helst smärtfritt slut när det väl är dags. Ja, ja sånt kan man ju inte planera. Men jag föredrar att krascha bilen mot en bergsvägg och dö på stubben än att vara ett vårdpaket med blöja etc på långvården.
Efter att ha varit med om min 45-åriga bästa vän Ns kamp mot cancer i två omgångar så vill jag ha ett kort och plötsligt slut. Å nej, jag vill inte ta adjö från närstående som ett vårdpaket.
Ooooopps, det var då ett tänkvärt inlägg och en deprimerande kommentar från min dida som just nu har semester och verkligen inte tänker på döden vart jag än går. Nu ska jag ta en vinare till bara för det;-)

Kenneth sa...

Ja du så kan det nog vara
viktigt och ta tillvara på tiden och varandra. Jag blev påmind om detta för snart 2 år sen och fick en chans att se saker på ett annat sätt :)

Lennart sa...

Man ska ta vara på sina dagar och livet medan man kan. Att tänka, det kan jag göra senare och skjuta på saker och ting kan straffa sig. Tror att en snabb och plötslig död är bäst, att bara ligga hjälplös och vänta låter inget vidare. Fast just nu tänker jag inte på döden alls. Jag tänker hela tiden på A och vårt liv tillsammans. Det känns trevligare och skojigare.

Nina Lindh sa...

Jo, man vet aldrig om man vaknar nästa dag. Det brukar jag tänka på ibland.

Fint sagt av den gamle mannen... egentligen. Detta med att döden ska komma när han sover och inte väcka honom...

För mig är döden inte att någon är borta.. egentligen. De bara har ändrat energiform. Men det kanske är för att jag är som jag är... medial. De är med mig i alla fall. Även om jag inte kan se dem som när de var levande och gick runt på vår jord.

Vi borde alla vara lite snällare mot varandra... man vet inte när livets slut inträffar. Kan vara när som helst och hur som helst. Krama varandra och var vänner.

Mia sa...

De flesta av oss väljer inte hur slutet ser ut... Ofta så målar vi upp bilden att det antingen ska bli "ond bråd död" eller att tvina långsamt bort och bli ett vårdpaket. De flestas slut blir något mellanting...

Ju äldre vi blir, ju mindre skrämmande blir nog döden. Det tillhör naturens kretslopp. Vi föds, vi lever och vi dör...

Djupa tankar i sommarvärmen... ;-) Ha en riktigt fin sommar med eller utan tankar på döden... ;-)

Snejky sa...

Stort ämnde, det där...
Jag märker/ser döden ganska ofta i mitt jobb.
En del som lämnar tycker jag det är skönt för, men...sen finns det dessa som bara helt enkelt e borta när man kommer nästa gång till jobbet.
Kan inte riktigt förlika mig med alla känslor man får inför detta med döden.

Kramar om!

Micke sa...

Ja, döden är en ständig följeslagare. Att gå runt och tänka på honom gör ju inte livet roligare, utan det bästa är att leva livet levande, som om varje dag var den sista. Ta vara på stunderna med sina nära och kära och försöka att aldrig skiljas som ovänner.
James Dean ska ha sagt: "Dröm som om det inte finns någon morgondag, lev som varje dag är den sista."
sv:
Ja, dela upp semestern är rätt gött. Ha en bra måndag! :-)

Christina sa...

Hitills så har jag haft tur att inte mista någon närstående,fast det är ju tyvärr oundvikligt att det kommer att ske.Att dö smärtfritt i sömnen är väl det vi alla önskar oss.Bara somna in så där och vakna upp på andra sidan(ja,jag tror stenhårt på att livet fortsätter)
Ha en bra dag!