Politik...!

Nä...urk...satt och skrev på ett inlägg härom dagen, miljonprogrammet, politiska beslut hit och dit..bla bla bla...men..efter nästan två timmar raderade jag hela skiten...meningslös rappakalja deluxe :(

Har lämnat politiken bakom mig...ska sjuttan orka gå på medlemsutbildningar, politiska möten och tvingas utstå alla dessa engagerade människornas försök att få in så många vackra ord som möjligt i en och samma mening bara för att de ska hävda sig gentemot varandra...den som lyckas bäst med att krångla till sin verbala svada vinner en trisslott. Jag kan också fina ord...jag jobbar mig bara inte på att fylla varenda mening med dem.

Man ser ju vad som pågår där uppe i Stockholms riksdagshus, de vänder sig in och ut för att smutskasta motståndarna...inget konkret kommer över deras läppar, bara massa ren och skär "BULLSHIT"...oftast iallafall. :(

Tur att de riktiga besluten tas i kommunerna...i kommunerna kan man samarbeta över blockgränserna till förmån för medborgarna...eller hur är det med detta?
Jag vill tro att det är så...att åtminstone några av våra folkvalda gör sitt jobb. :(

Men som sagt...jag bryr mig inte längre egentligen...jag stoppar fingrarna i öronen och sjunger Idas sommarvisa så att tapeterna rullar av väggen i protest.

Ha de..!

Släktforskning kan ju va kul..!

Jo faktiskt, får jag lov att presentera Per Larsson med sin hustru Anna.
De är min mormors mormor och morfar och gifte sig 1888 ett år efter att Pers första hustru gått bort.
Per föddes 1851 och började sin yrkesbana som lotslärling när han var endast 13 år och kom tillsammans med sin bror Carl Hilmer att betyda mycket för Smögen där de växte upp, Hilmer blev sedermera en sk "mästerlots".
1866 började Per som fyrbiträde på Vinga och längre fram blev han den första föreståndaren för smögens missionskyrka..Per gick bort 1927..ja...så där skulle jag kunna hålla på länge...har ett kompendium över vår släkt åt det hållet från 1697 till 1999.


Förbaskat intressant.. har dock ingen del alls i framtagandet av detta...faller väl på mig att forska åt nåt annat håll bakåt i tiden.
I dessa tider med internet och div databaser som blir offentliga så är det ju lättare än det var förr antar jag.

Kul sånt här...!

Men nu...dags för en snus under läppen...och lite tv...på återseende.

Påskhelvetet över för denna gång..!

Ja fan...inte en påsk som går till historien som ett av värdens underverk direkt...!
Såg en film om han Jésus ni vet...snickarpöjken från Nasareth...intressant det där ur historiskt perspektiv..hör ju till påsken sånt enligt lilla guldkryckans kristna uppfostran för så längesedan.

Påskfirandet här då...jo..ägg..sill..mera ägg..och lite annat...lite mera "annat" av flytande karaktär modell "druva"...trampat av fagra damer i...eh?..Rumänien? Finns det fagra damer där?
Borde kanske gå över till italienska viner?
Nåt tips från nån här???

Har mer och mer gått över till vin här, alla tips mottages tacksamt...föredrar röda viner...ja...fan...dricker bara röda viner...funderar på att försöka mig på lite annat nån gång...men rött vin är ju bara så jäddrans gött.

Men nu ska påsken avslutas här som den avslutas bäst...på soffan...!

Ha de gött.

Glad påsk..!

Har ju nyligen då begärt utdrag ur belastningsregistret för Skola och barnomsorg.
Man måste det om man ska gå den utbildningen jag ska gå.
Har ju inte rånat nån bank eller skjutit nån de sista 10 åren så det är inga problem ;)

Däremot planerade jag och polarn på skolan jag gick nu sist bankrån...vi planerade allt...men det föll på att vi inte kunde komma överens om vi skulle ha strumpbyxor eller en nylonstrumpa var på huvudet.
Jag tyckte vi skulle göra oss berömda som de två "siamesrånarna" med dessa strumpbyxor...men det tyckte inte min kumpan...så det fick vara ;)

Men nu är det skärtorsdag...Dymelveckan kallas det visst..onsdag till Lördag, läste det hos Mia
Intressant!!

På ö-helvetet var påsk och månaderna innan ett lagslöst land i princip..barn och ungdomar jagar granar, stjäl dem ur varandras gömmor...slåss och härjar...allt för att man ska få den största påskfyren att elda upp på påskaftonens kväll.
Mycket inbrott i kommunen denna tid var det förr...nån kunde ju ha gömt granar i köket...vilket myten säger att nån gjort...vet inte om det är sant...men det skulle inte förvåna mig.

Ja va fan...läs själva.. HÄR

Men det verkar ju ha lugnat ner sig....lite ;)

Själv ska jag bara äta ägg och sill...slappa och ta det allmänt lugnt...äta lite mera ägg...typ bara äta egentligen....det är gott..!

Glad Påsk på er.

Lite minnen igen då...!

Jo...man var ju söt en gång i tiden, men som allt annat, det var ju av övergående natur ;)

Tapeterna där...herrejävvlar...kaniner och gud vet vad, inte underligt att man blev som man blev kanske..haha..!

Jag minns när det närmade sig jul på den tiden, kunde alla morsans gömställen, ja mormor och morfars också...men speciellt morsans gömställen för julklappar var ju intressanta pga att hon var ute ur huset mer än de övriga på nedervåningen.
SÅ...lilla micke lekte med julklapparna nån månad innan julafton, när han hörde ytterdörren slå igen skyndade han sig att gömma dem igen.

Fast en gång tänkte han inte längre än näsan räckte...han bodde med mor i hyreslägenhet ett tag...han letade upp cowboy-fortet ur gömmorna som tomten skulle leverera på julafton, satte ihop det tillsammans med grannpöjken och började leka..I SVALEN RAKT UTANFÖR DÖRREN....självklart sprack det, morsan tittade ut genom dörren...jösses va sur hon blev.

Det var kul att vara barn...leka...äta...sova och leka lite till, så oskyldigt...precis som ett barn ska ha det........det var tider det.

Men det är skönt att ha fått den ynnesten att växa upp, ta ansvar och nu få se övriga släktens barn leka, precis som man själv gjorde en gång i tiden, att småleende känna igen sina egna hyss och att lite försynt vända sig bort så ungarna inte ser leendet..! :)

Ja jäddrar...vilke grejer....på återseende.

Tisdag.

Tack för kommentarerna till gårdagens inlägg..är lite många som faller ifrån just nu :(
Ytterligare en som för ett tag sen gick bort i hjärtinfarkt fick jag reda på igår...blev en tyst minut på föreningen...jo...en tår letade sig nedför kinden där..fan. :(

Nåja..så är det..thats life...först lever du, sen dör du........livets gång.


En glad nyhet då...det är klart nu, ska åter igen ge mig in i försöken att få jobba med barn och ungdomar...börjar en utbildning i slutet av maj och sen blir det jobb på skola som skolvärd, vaktmästare...eller nåt....avskräckande exempel kanske ;)
Fan vet...!

Hade ju en vision en gång i tiden att bli fritidsledare, påbörjade utbildningar...men så sprack det och jag trodde till sist att alla dörrar stängts...men nu har en dörr öppnats på glänt, nånting kikar ut och frågar om jag vill komma in....och det vill jag ju...detta med industrin, att gå tillbaka dit...det vill jag ju egentligen inte...och har upptäckt...det vill fanimej inte industrin heller..så jag släpper det och slinker in genom den på glänt öppnade dörren....detta kan bli nåt....det ska bli nåt...känner det på mig.

Hoppas...hoppas...hoppas...!

Såna där "kringuppgifter" är nog min grej...inte vara lärare utan nån lite utanför som ungarna kan snacka med...det är nog min grej....tror jag...annars kan jag ju alltid spöa upp dem..eller hur BP?? hahaha :)))

Ha de bäst alla ni mina läsare därute...ni är toppen :))

Pysen säger Mjau ;)

Cancer.

Det är underligt hur döden så tydligt slumpmässigt slår till, döden tar ingen hänsyn till ålder eller livsförhållanden, om du är fattig eller rik.
Rätt var det är slår den till bara och försvinner bort vid horisonten innan den osynlig närmar sig ett nytt offer.

Fick nyligen info om att en person jag kände för över 20 år sedan gick bort förra året...37 år...cancer.
Känns konstigt...jag mår ju bra, då borde väl alla man träffat i sitt liv må bra också och leva ett underbart liv som jag själv, speciellt de som är yngre än mig?
Vet ju att så inte är fallet, men känslomässigt finns tanken där.

Det finns mycket cancer i min bekantskapskrets just nu, oftast syns den inte, den bara finns där och gör det den är skapad för, att långsamt ta livet av en människa.

En underlig känsla infinner sig när så många runt om blir drabbade av detta, när är det min tur?

Jag är inte rädd för att dö själv...men jag är rädd för att bli lämnad ensam i livet...jag är självisk på det viset...erkänner det....!



Ja fan...ett dystert inlägg...men sådant är ju livet ibland...vore väl konstigt om det inte speglade av sig på bloggen.

Nu blir det stadsbesök........ ta hand om er.