Så har man åter igen bevistat en begravning, 87 år blev han.
Inte utan att man tänker till lite extra en sån här dag, tanken på hur kort ett människoliv egentligen är om man ser till hur länge människan funnits här på jorden.
Men det är ju under den korta tid man lever som man har möjlighet att lämna spår, när man väl går ur tiden så är det för sent.
Men de flesta av oss lämnar väl aldrig några spår efter sig av bestående natur egentligen, dör jag i kväll så är jag bortglömd för omvärlden inom 20-30 år om man har tur, vissa glöms bort i samma ögonblick de läggs i marken.
Allt handlar väl om engagemang för framtidens generationer, miljöaspekten tex, den där miljön vi ska lämna över till våra barn, en av få saker som faktiskt kommer att påverka kommande generationer, för det mesta av det vi lämnar efter oss försvinner snart och man är endast ett minne för de som lever vidare här i jämmerdalen ett tag.
Nej, lika bra att ta tillvara på livet medan man har det i behåll, njuta av det varje dag, låta bli att planera för mycket för ålderdomen, det är ju nu jag ska leva, inte i morgon!
På återseende!
3 kommentarer:
Jag håller verkligen med...Man lever ju nu.....
Jag passar på & önska dig & lilla frun en härlig helg..
Kramen
87 år, det är en aktningsvärd ålder. Pappa gick bort hastigt en dryg vecka innan han skulle fylla 61, det var "alldeles för tidigt" tycker jag. Jag hade väntat mig att han skulle bli som farfar, gammal och gråhårig. Vete sjutton om jag lämnar något spår efter mig? Det skulle väl vara mina inte urdruckna flaskor i barskåpet.
Trevlig helg
Du har så rätt Micke, ta den som den kommer å ta vara på den. Det som sker imorogn är dåtid, idag, just nu är nutid sedan gammalt å passé.
Hoppas det ändå var en fin begravning, ja du vet att det inte va för tungt.
Kram Sillen
Skicka en kommentar