Såg på morgonprogrammen på fyran här, en tjej som när hon var 31 bara ramlade ihop på gatan med en stroke.
Hennes berättelse berörde mig, hennes bild av människornas reaktion runt om henne, de trodde hon var påverkad av nåt.
Just den där grejen stör jag mig på, att per automatik tro att den som ligger på marken är påverkad, packad eller påtänd, ja, det stör mig.
Även om nu personen SKULLE vara påverkad, ska man bara skita i det och gå vidare då?
Har en bekant som var på Willys och handlade med sin familj, fru och flera ungar, plötsligt när de var klara och gick iväg med sina matkassar, då ramlade han ihop i en stroke.
Hjälpte nån dem när frugan hans försökte få upp honom på benen igen, reagerade en endaste person med att försöka hjälpa dem?
NÄ...!
De lyckades ta sig hem till sist och i två dagar gick han där hemma innan han kontaktade läkare..det blev ambulans och flera månaders rehabilitering på sjukhus.
Det var en mild stroke han fått.
Vill inte lyfta upp mig själv till skyarna på nåt vis, men ser jag en person som ligger på marken, då går jag fram och kollar läget åtminstone.
För när jag nån gång ligger där själv är jag tacksam om nån gör samma sak för mig och inte bara går vidare.
AKUT-testet:
A - Ansikte. Be personen le och visa tänderna. Om mungipan hänger – ring 112!
K - Kroppsdel. Be personen lyfta armarna och hålla kvar i 10 sekunder. Om en arm faller – ring 112!
U - Uttal. Be personen säga en enkel mening som ”det är vackert väder i dag”. Om personen sluddrar eller inte hittar rätt ord – ring 112!
T - Tid. Varje minut räknas för att rädda liv. Ju fortare behandling sätts in, desto mindre blir skadorna – ring 112!
16 kommentarer:
Jag brukar också åtminstone försöka kolla läget om någon har ramlat ihop sådär... men visst, jag är på min vakt, man kan aldrig vara säker på att det inte är något pucko som kommer att hitta på dumheter.
Svar: Ja, det var livat här inatt... bättre än TV! Jag filmade gripandet men det blev tyvärr för mörkt för att det ska vara någon idé att lägga upp... :-(
Jag stannar och kollar, jag är "helsepersonell" så är det min plikt.
Carola: Jo..man bör vara på sin vakt..bara för att man vill hjälpa nån behöver man ju inte vara godtrogen heller..!
Osloskånskan: Då vet du hur man ska göra också och kan ta kommandot lite på plats..!
Bra flickor :)
Svar: Ja, jag såg det... men polisen tog situationen på fullaste allvar när de skulle ha ut dem ur bilarna, de stod i skjutställning med dragna vapen... Utanför vårt fönster, liksom... det är lite väl nära. Själva skottlossningen hade tydligen varit mellan vår innergård och nästa innergård, det finns en gräsmatta där... Vi har inga fönster åt det hållet så den biten missade vi...
Minst en av personerna de tog in inatt hade HA-väst, jag tänker att HA-folk brukar väl ändå hålla sig undan sådant där "småtjafs", det överlåter de till diverse underhuggare...
Så kloka ord, Micke! Jag ska kopiera AKUT-texten, minnet är ju inte det bästa...
Ha en fin söndag!
Svar: Ja, så kan det absolut vara... Dock hörde jag att HA haft fest i Sisjön... så det KAN ju ha varit någon där som blitt lite förbannad på någon tidigare oförrätt och bestämt sig för att plocka någon när pizzerian här på torget stängde... för det passar bra i tid med det... Svårt att veta.
Mia: Bra att ha i plånboken :)
Det är bedrövligt att folk liksom inte hjälper till. Jag har inte råkat ut för hopramlade medmänniskor så ofta men den gången det hände kunde vi, dottern och jag, i alla fall lägga en jacka som skydd under huvudet och se till att det kom en ambulans.
Frunat..: Bra jobbat!!
En stroke, eller något liknande kan drabba vem som helst, åldern har ingen betydelse. Det är det som är det värsta och man får aldrig någon förvarning.
visst borde man gå fram om det ligger någon på gatan. fast handen på hjärtat gör vi verkligen det om det syns på personan att det är en utslagen? För egen del så vill ajg säga javisst gör jag det, fast har jag gjort det?
Lotto 113 kronor
Lennart: Ja...det slår till utan urskillning det där :(
Gubben: Jag kan ju inte jämföra mig med andra då jag jobbat lite med missbrukare, känner många av dem på gatorna här i stan...men är de vid medvetande och utagerande så går man ju inte fram om man känner att de är "på hugget"...förstår hur du känner.
Lotto igår: 0 kr :(
Ett väldigt tänkvärt inlägg Guldkryckan!!!
Maken har råkat ut för några missöden och det var alltid någon som hjälpte honom. Likaså har han fått tillfälle att hjälpa andra.
Nu har jag gått sådana kurser på jobbet - hjärt- och lungräddning -. Har aldrig varit i närheten att behöva hjälpa någon (som tur är). Skulle dock aldrig hjälpa "fysiskt" - tror jag, men skulle omedelbart ringa 112. Å med omedelbart menar jag omedelbart.
Kalla mig för feg eller vad som helst, men - nej, jag skulle nog inte klara det, så enkelt är det.
Å med min erfarenhet av 112 respektive 114 14 så mår den drabbade nog bättre av att invänta hjälp som senast kom inom 8 minuter.
BP: 112 är ju det första man ska göra..fort som ögat :)
Jag tror att många människor reagerar tyvärr som så att "Det här hinner inte jag med, jag vet inte hur man gör, nån annan hjälper säkert till" osv osv..
Men en självklarhet är ju att alla ska hjälpa till på det viset man kan och ser man att nån får hjälp så ska man nog se till att man hjälper till extra om det behövs, men när folk står och stirrar och är nyfikna då är det "galet"..
Tyvärr har väl de flesta en rädsla för att om de hjälper till så måste de offra något.. Men medmänsklighet borde ju ALLA ha!
Kram till dig Lucas...!!!
Skicka en kommentar