Tio år.

Är ju inte så ofta jag tar upp nåt här om mitt "gamla" liv.
Det har hänt nån enstaka gång, men nu är det väl dags igen då.

I Augusti 2004 avslutades mitt "gamla" liv...ett liv med tunga droger och allt som hörde till det under många år.
Det var lite knackigt de första åren minst sagt, men sakta, sakta, sakta tog jag mig fram på livets knögliga stigar som ju mer tiden gick inte var så knögliga längre.

Provade några gånger där att dra några "linor", rökte ner mig några ggr, det hör ju nästan till att man "måste se om det funkar som det gjorde förr", det gjorde det inte.
Hittade till sist mig själv igen, hade ju gått vilse där i rökdimmorna och allt pulver så det var svårt att hitta tillbaka till sig själv...mycket jobb blev det ju av att skapa sig en ny identitet inombords, för det är där det stora arbetet pågår, inombords.

Tio år nu..är glad att jag överlevde det där.

Idag då?

Jo, har ju nått mitt mål att arbeta med ungdomar, fast kanske inte riktigt som jag tänkt men ändå.
Gav ju upp den drömmen ett tag där men "någon" eller "något" tyckte kanske att "nu ska han få sin chans".
Får ta tillvara på den chansen så gott jag kan.



Tänkte ge er ett boktips här..om ett livsöde..en självbiografi av Håkan Hemlin tillsammans med Anders Tegner som höll i pennan.

Länk till boken
Mycket där som jag kan identifiera mig med, naturligtvis inte samma scenarion, men beteendet, lögnerna, jo...det känner jag igen.

Den går att ladda ner också som talbok.....kort sagt...ett litet boktips från lilla Guldkryckan.

Ha de bäst.