God morgon allihopa.
Är ju nästintill fullt återställd efter förkylningen torsdag-fredag så jag har beslutat att pallra mig iväg till jobbet igen imorgon.
Har denna helg tittat på filmen utvandrarna och njutit av en välgjord historisk beskrivning, originalet denna gång .
Visst var det tufft för vanliga människor på den tiden, i händerna på överhetens välvilja eller utnyttjande.
Minns morfars historier om hur det var när han var ung, född 1914 och gick som dräng i sin barndom/ungdom.
Det var en annan tid då men när så morfar gick in vid det militära och till sist hamnade vid gränsen mot Norge under andra världskriget så tog en ny tid över efter kriget.
Han arbetade hårt och sedermera hamnade han med mormor ute på Hönö i en villa där även jag hamnade så småningom.
På den vägen är det, snart är jag 60 år, herregud vad tiden går fort.
Mormor&morfar med mig i trappan ner till den stora trädgården.
Lilla vovven "vavva" får vara med också.
Vi ska inte glömma de som byggt upp vårt samhälle till vad det är idag, pensionärer borde åtminstone få mat för dagen, de flesta får väl det men många är det som inte får det att gå ihop...fy för den lede....inte mycket de kan unna sig många ggr, en del har inte ens ett hem utan sover på bussar genom stan på natten för att inte frysa ihjäl och kanske få lite sömn.
Ta hand om er.
