Lugnet återställt igen.

Begravningen av min vän på jobbet var i torsdags...många låtar med Tomas Ledin var det och lilla guldkryckan fick snart slut på servetter till sina våta ögon.
Låtarnas texter slår in i hjärtat med full kraft då det känns som om de kommer ifrån honom själv.
Vila i frid nu Staffan....du är saknad av hela skolan.

Pappa då...jo....fick ett örhänge på posten igår och det torde betyda att kremeringen är utförd och snart kommer bekräftelsen av att allt är klart.

Vila i frid även du Pappa.

Nu när allt börjar släppa inombords så känner jag mig nästan lycklig, tacksam över livet och alla vänner jag har som stöttat mig....även om de inte vet om det så har de stöttat mig genom sin blotta existens. (Även ni i bloggsfären)

Tack allihopa.


Men nu är det Lördag...livet går vidare...men lite saktare än vanligt....ta hand om er och varandra...man vet aldrig när det är över.


På återseende.

Kompensation.

Spelningen i tisdags var utsåld...dessutom var jag trött....men en liten kompensation blev det ju iallafall:

'

Antingen gillar man det eller så gör man det inte, tatueringar alltså ;)

Idag är sista dagen vi åker ut till min fars dödsbo....nästa vecka kommer firman och rensar ut allt övrigt och städar...och snart ligger pappa i minneslunden.
Det har flutit på ganska bra ändå får man väl säga.....trots allt.....speciellt mitt tålamod...allt ska vara klart fort...helst igår....men så är det väl för många andra också....tror jag.


På Tisdag begravs min vän på kneget....ja...det är lite mycket....men livet går vidare....ta hand om er....återkommer efter allt har återgått till det normala.


(Tack för alla fina kommenterer i förra inlägget, det värmde mitt hjärta)


Ha de bäst.

Jo..det var ju det där med så mycket att göra.

Mycket har det varit...går idag ut här med att min pappa gick bort för två veckor sedan, därav mina besök i hemkommunen.
Polisen tog sig in efter att ingen fått tag i honom på en vecka och där låg han.
Hade väl inte tänkt skriva nåt om det...men så hände något annat i helgen.
Min bästa vän på jobbet tog sitt liv i lördags.

Så just nu mår man väl inte så bra...min pappa var ju 75....acceptabelt men fruktansvärt ändå trots att vi inte hade så mycket kontakt de sista åren.

Men min kamrat...49 år.....tar beslutet att göra slut på sitt liv.
Skolan är i chock...men vi tar hand om varandra så gott det går.

Mycket med pappas bohag nu...anlitat firma för röjning och städning...sagt upp lägenhet och alla sådana saker som måste sägas upp.
Det är tufft nu.

Men det får gå.

Ta hand om varandra, var rädda om varandra....Vila i frid pappa och du min vän Staffan.

Kram från Guldkryckan.


.