Polisen tog sig in efter att ingen fått tag i honom på en vecka och där låg han.
Hade väl inte tänkt skriva nåt om det...men så hände något annat i helgen.
Min bästa vän på jobbet tog sitt liv i lördags.
Så just nu mår man väl inte så bra...min pappa var ju 75....acceptabelt men fruktansvärt ändå trots att vi inte hade så mycket kontakt de sista åren.
Men min kamrat...49 år.....tar beslutet att göra slut på sitt liv.
Skolan är i chock...men vi tar hand om varandra så gott det går.
Mycket med pappas bohag nu...anlitat firma för röjning och städning...sagt upp lägenhet och alla sådana saker som måste sägas upp.
Det är tufft nu.
Men det får gå.
Ta hand om varandra, var rädda om varandra....Vila i frid pappa och du min vän Staffan.
Kram från Guldkryckan.
.
17 kommentarer:
Jag beklagar din förlust - i båda fallen. Även om man inte har så mycket kontakt så blir det slutet på en era när en förälder går bort och man kan sörja alla chanser som aldrig togs och inte finns längre. Min mamma fanns på samma vis ... av polisen. Så kan det vara ibland ...
Så väldigt sorgligt när någon inte orkar se någon annan väg än att avsluta allt på egen hand. Så hjälplöst chockad man blir - svårt att hantera. Skönt att ni är fler som kan hjälpa varandra!
Varma tankar går till dig!
Å herregud Guldkryckan! Det är ju fruktansvärt och jag lider med dig. Din pappa var alldeles för ung för att gå bort. Hemskt också att han hittades på det sättet.
Minst lika tragiskt och fruktansvärt är att din bästa vän tog livet av sig bara 49 år gammal. Sådant är otroligt svårt att förstå. Å ännu svårare är det att se tecknen innan det händer.
Förstår att det är otroligt tufft för dig nu. Två sådana händelser inom loppet av två veckor är två för många.
Jag vill ge dig en varm och hård styrkekram. Å om du vill/har behov av att "prata" så vet du var jag finns...
Många styrkekramar rill dig Guldkryckan!!!
Så fruktansvärt att människor mår så dåligt att de inte vill fortsätta leva. 2 av mina vänner tog sina liv när de var väldigt unga, de var 18 år. Varma kramar till er alla
Stor kram - nej två stora kramar!
En som väljer att avsluta sitt liv - har ju tagit det beslutet själv och hur man än tänker så ska man aldrig skuldbelägga sig för det för det är deras val.
Men oerhört tragiskt då man inte ser någon annan utväg.
Att mista en förälder är också definitivt, även om man kanske inte haft den bästa kontakten, man kanske hade velat få nån fråga besvarad.
Må dessa personer vila i frid och du ska ta hand om dig!
Kram igen Lucas
Beklagar det hemska som drabbat dig. Dessutom två nära dödsfall samtidigt. Hoppas du har människor nära dig, och ni kan stötta varandra.
Beklagar sorgen du har. Förstår att du inte alls mår bra nu, för vem skulle göra det av att ha gått igenom två dödsfall på så kort tid.
Men det är bra att du skriver om det.
Jag brukar ju inte vara alltför personlig med mina känslor i bloggen, men när min mormor låg inför döden för några år sedan så skrev jag och skrev jag om det. Ångrar inte alls hur jag öppnade mig då, får nästan tårar i ögonen när jag läser texten än idag.
Kram
Beklagar sorgen. Förstår att det känns tufft.
Ta hand om dig!!
Beklagar Sorgen!
Det är supertufft när ens förälder går bort de har ju alltid funnits där....även om man haft dålig kontakt..
När någon beslutar att ta sitt liv är det svårt att förstå....
Kram o man få kämpa sig genom det svarta....det blir ljusare även om det måste få ta sin tid
Tufft när det händer så tätt inpå vartannat. Utan återhämtning däremellan. Ofrånkomligt uppstår det frågor. Allt som inte blev sagt. Tyvärr finns det ju inga repriser i livet. Kram på dig!
Beklagar sorgen. Att vara i sorgen utan att låta den ta över är en svår balansgång. I jobbet måste liksom allt fortgå parallellt med sorgen och frågorna. På ett sätt är det bra.
Att ens föräldrar går bort finns liksom i "planen" som kallas livet. Ändå blir det lite kaos innan det rent praktiska kring begravning , bohag mm tar över. Sorgen, frågorna är där men riktigt landa i det gör man nog inte förrän efter begravningen.
Tänd det första adventsljuset och bara var en stund och låt tankar och kanske tårar fladdra lite som de vill.
Beklagar sorgen! Så tråkigt för dig att missta både pappa och din vän. När min vän valde att ta sitt liv så var jag nog mera arg än ledsen första tiden. Jag hoppas att de får den friden de söker med en sådan handling. Många styrkekramar till dig min vän
Ja vad ska jag skriva, är lessen för din skull, och hoppas att du tar dig igenom allt och återkommer på bloggen.
Kämpa.
Kram Rantamor.
Oj...så tråkigt och så jobbigt. En styrke kram.
Vilka tunga veckor för dig och jag förstår precis vad du går igenom. Min mamma dog ju i somras. Så tragiskt med din väl och kollega. Att välja bort livet. Tänker på hans släkt och familj. Livet är inte lätt alltid...
Usch, jag beklagar sorgen. Det tycks hopa sig för dig nu.
Hoppas det snart blir bättre. Inte alls längesen jag var med och röjde efter en släkting så jag förstår hur du har det.
Så outsägligt sorgligt. Både att din pappa dog själv och din jobbarkompis som var så olycklig.
Ta det lugnt. Du måste hinna med dig själv och din sorg.
Kram
Så synd att höra om din pappas bortgång. Vet hur det känns. Skickar en varm kram genom cyberrymden.
Skicka en kommentar