Frugan hemkommen från sjukan efter 8 dagar i sjukbädden inklusive operation.
Typ 187 nya rutiner ska nu implementeras i det guldkryckianska hushållet...nja...187 kanske var att ta i men det känns så på nåt vis.
Men det fixar sig, som så mycket annat i jordelivet, det fixar sig.
Mitt i händelsernas centrum?
Jo...åter igen har man fått gå från ena sidan av lägenheten över till andra sidan med jämna mellanrum avbrutet endast av kontroll av Flashback´s skribenter och kvällstidningarnas nätbilagor.
Två skottlossningar i området med 20 minuters mellanrum för lite över en vecka sedan på vardera sida av vårt residens som resulterade i tre skadade.
Nöjer mig att fundera på över hur jag ska få bort tröskeln mellan vardagsrummet och "mitt" tv-rum...att springa där fram och tillbaka är ju rent av livsfarligt...eller åtminstone är det jävligt jobbigt att slå i tån under mina snabba förflyttningar till och från utkiksplatserna. ;)
Jag vet...men bor man mitt i det så orkar man inte "ojja" sig hela tiden...jag tycker också det är hemskt men engagerar mig inte känslomässigt i det.
Hade ju varit annorlunda om jag haft egna ungar...för jävligt är det hur som helst.
Men nu har jag tre veckors semester kvar...kommer att tillbringa dem i hemmet som "jourhavande outbildad sköterska" för min älskade hustrus räkning ;)
Som en kollega på kneget brukar säga: "Det som inte dödar dig stärker dig". Ligger mycket i det.
Ha det fint allihopa.
9 kommentarer:
Tröskeln slits väl ut så småningom? Ge inte upp ;)
Men - på riktigt, skämt åsido - fy vad hemskt med skjutningar så nära :/
Du blir nog en bra sköterska :) kärlek är nog lika bra som vilken utbildning som helst! Önskar dig bra veckor - med onötta trösklar och tillfrisknande hustru!
Du kommer nog bli den bästa sköterskan som funnits i vårt avlånga land☺. Otäckt med skjutningarna. Kan faktiskt hålla med om att nu händer det så ofta så man blir nästan avtrubbad av allt våld. Detta är väl egentligen det mest skrämmande idag.
Så skönt att din älskade fru är hemma igen! Hoppas innerligt att operationen gick bra och att "eftervården" gör att hon snart är sitt vanliga jag igen. Bättre sjuksköterska än dig kan hon inte få. Det klarar du galant. Du har varit med om värre eller hur!!!?
Läste också om skottlossningarna på Aftonbladet och tänkte såklart direkt på dig, även om de inte skrev ut ditt bostadsområde, åtminstone minns jag inte. Det är så tråkigt och fruktansvärt tragiskt att sådant händer hela tiden. Är det inte Malmö så är det Göteborg och Rinkeby/Tensta. Till slut reagerar man typ jasså, igen, so what. Man blir avtrubbad - tyvärr.
Trösklarna kan du lätt bli av med genom att skaffa rollator/rullstol. Då sätter kommunen in några konstiga saker i stället för trösklar;-) Alternativt - sätt trädskor/tofflor på dig;-)
Hälsa frugan att hon ska krya på sig!!! Å om du vill "prata" å vet du var jag finns!!!
Skönt att frugan har kommit hem och jag hoppas allt gick bra, håller nu tummarna för att det ska ske ett snabbt tillfrisknande.
Ja skjutningarna är inte positivt men tyvärr blir det ju bara värre och värre.
Du kan ju alltid köpa en hyvel o hyvla bort tröskeln :)
Jag tycker du har en bra och kärleksfull inställning till din frus sjukdom.
Ta hand om er!
Så skönt att frugan är hemma, och sjuksköterskebestyren kommer du att fixa galant!
Kämpa på!
Fint att din fru är hemma igen och ni har en tuff tid framför er. Men med humor och distans till det hela kommer ni att klara det. Och förvisso blir ni stärkta. Minns när min dotter var drabbad och jag som mamma inte fick bistå. Svårt! Men vi enades om att det var ett "tillfälligt tillstånd". Hon har haft tur.
Och du kommer att klara ditt nytillkomna jobb galant.
Många tankar till er båda.
Så skönt att operationen är avklarad och verkade gå bra. Då kan ni lägga ettt moment bakom er på denna ofrivilliga resa.
Ha det så gott som det bara går!
Förstår hur du kan känna dig. Det där med all behandling osv. Själv har jag fått en tid för undersökning. Min mage känns hård och lever sitt eget liv. Vad knutarna i magen och levern betyder vet jag inte, men det gör väldigt ont. Min högerarm lyder mig inte längre och mitt högra pekfinger och långfinger har blivit stela. Musklerna har jäst där så jag kan inte skriva för hand längre. Det känns väldigt dumt och skämmigt. Fan, jag hade problem med giftstruma i tonåren, nu när jag blir äldre kommer det något annat skit! Snart slutar jag att äta, maten smakar inget.
Skicka en kommentar