Så är det väl för många andra också antar jag...när jag går tillbaka i bloggen och kollar gamla kommentarer så inser jag att många lagt ner helt...en del övergår till FB...en del..ja..bara försvinner helt enkelt.
Men jag kommer väl förhoppningsvis att kunna blogga även när mitt yrkesverksamma liv åter är en stor del av min vardag...men det är kul igen och även intressant att följa er andra i bloggvärlden.
Att skriva om enskilda händelser från skolans värld är ju lite knepigt men rent generellt har jag väl ibland kunnat blogga om hur det är...har funderingar på att gå in mer på händelser där när vi startar upp det nya läsåret..får se hur det blir men det hade varit intressant tror jag..så länge man inte bryter sekretessen.
Att arbeta på skola innebär att man får vara med om mycket...utåtagerande ungar..ledsna ungar..ungar med div problematik av olika slag..ungar som råkar illa ut..och mitt i detta så står man och ska försöka finnas till hands på ett bra sätt.
Ibland blir det bra..ibland misslyckas man..men hur det än går så finns man ju ändå kvar där för framtiden när de kanske till och med lämnat skolan.
Men nu verkar våran skola vara på väg uppåt...hoppas det fortsätter så.
Det låter som en klyscha..jag vet..men arbetet är nog mer ett "kall" än ett "yrke"..man gör det för ungarnas skull...om man slutar tänka så och bara ser det som ett arbete...då ska man nog inte stanna kvar...för det är många gånger ett tungt arbete psykiskt.
Med jämna mellanrum så bryter nån lärare ihop och gråter..har sett det många ggr..de får prata ut en stund sen torkar de tårarna och ger sig iväg till nästa lektion...som sagt...tungt psykiskt ibland.
Men så är det kanske på andra arbetsplatser också...jag vet inte...såklart..alla yrken har väl sina "Akilleshälar"...!
Men nu...lite glass och kaffe till det.
Vi ses.
9 kommentarer:
Som jag har sagt förut så tycker jag att det är himla roligt att du återigen har fått lust att blogga. För du kan faktiskt skriva, vilket man inte kan säga om alla bloggare (det var en komplimang alltså!).
Du glömde förresten Instagram som många gamla bloggare har valt istället. Men gillar man skriva så är det ju kanske "fel" plattform enligt mig.
Då jag inte har några barn och har noll erfarenhet av hur det ser ut i skolväsendet idag (förutom skandalrubriker i tidningar) ser jag mycket framemot dina "jobbinlägg".
Å en sak har jag då alltid sagt - lärare, förskollärare, och skötare på äldreboenden, speciellt demensavdelningar - de har inga jobb. Det är ett kall att jobba inom dessa områden. Jag verkligen beundrar personer som klarar av det, ofta med urusla löner. Jag skulle inte pappa måste jag ärligt medge.
Jag är så glad att du känner lust att blogga igen. Och visst är skolans värld speciell. Jag vet efter sådär en 43 år där och i olika sammmanhang. Jag började blogga i september 2007, då vi bott ett halvår i Peking, och jag jobbat på Svenska skolan där. Och i min gamla blogg - akker.blogg.se finns en hel del inlägg, skrivna under några år där. Men alla bilder som finns med där har jag tillåtelse av berörda att använda. Och mycket roligt hände. Fantastiska minnen under fyra år här.
Skolvärlden här hemma ser annorlunda ut men jag har upplevt den också i många år. Gick dock i pension från lärarjpbbet när jag var 62 så jag har nu i åtta år inte så stor insikt i det hela. Men inte har det blivit enklare. Tvärtom! Hoppas och önskar att du fortsätter blogga när tiden för jobbstart är inne.
Ha det gott
Skolans värld är speciell och kanske är vi som jobbar i den det också. Visst gör vi jobbet för barnens skull men det är viktigt att komma i håg att det är vår arbetsplats också. Jag försöker skapa en lagom balans i detta men det går inte alltid som planerat. Från vissa jobb kan man bara gå hem när det är dags eller ta sin lunchrast men riktigt så enkelt är det inte.
Ha det gott!
Har nog själv hamnat lite i en "svacka" gällande mitt bloggande, fast det kommer förhoppningsvis att komma tillbaka inom en snar framtid. Tycker också man ser att komma som kommenterat tidigare inte finns i bloggvärlden längre.
Ja, skulle vara intressant att få ta del av delar från ditt arbete. Om jag förstått det rätt så är det en problemskola du arbetar på. Tur att ni kan se en "ljusning". Visst är det så att alla yrken har sin akilleshäl.
Jag arbetade inom vården, både som undersköterska (väldigt kort period), sedan som sjuksköterska, ledare i olika funktioner, återgick till sjuksöterska. Absolut att alla rollerna har sina problem i alltmer slimmade organisationer,
Inom våra yrken så är det till att balansera på slak lina att skriva om våra yrken, det gäller att hamna rätt. Men jag ser absolut fram emot dina inlägg. :-)
Det är jätteroligt att du bloggar igen. Bloggeriet är en enda bergochdalbana.
Det går upp och ner.
Jag som har jobbat på förskola i många år känner så väl igen mig i din beskrívning.
Vid några tillfällen sa jag att jag bröt mot tystnadsplikten när jag sa Godmorgon till nån.
Jag jobbade en del fackligt och lite annat smått och gott där det var speciella saker.
Visst få man vara med om många roliga saker också! Kall var ordet!
Me again: Glömde ju att säga: Att det fortfarande är så varmt i er lägenhet beror på att ni - precis som vi bor i ett hus som är byggt på 1960- respektive 1970-talet. Då byggdes det fortfarande mest med betong (förhoppningsvis inte blåbetong) och betong lagrar värme.
Samma här: 11 grader ute, men fortfarande 25 grader inne klockan 02:00 på natten.
Så där har du förklaringen. Bra att veta när det blir minusrader;-)
Du är helt klart rätt person på rätt plats med det tankesättet! Grattis alla elever som har dig på sin skola!
Visst är det många "gamla" bloggare som har försvunnit med åren. Många har smitit över till Instagram, dock inte jag. Bloggen räcker gott och väl för min del, vill gärna ha ett liv utanför datorn också ;-)
Fast jag har dragit ned. Förut hade jag 2 - 3 inlägg om dan, nu bara ett. Fast å andra sidan blir det inlägget som regel på tok för långt :-) Senaste gången jag INTE bloggade en dag var 2014 när orkanen Odile gjorde att vi blev totalt avskärmade från omvärlden i 3 dagar på Kaliforniska halvön i Mexiko... Jo, jag är nog en bloggoholic ;-)
Fantastiskt att det finns människor som du som ser ditt jobb som ett kall och orkar med att engagera dig så mycket! Stor eloge och all heder till dig!
Ha en härlig kväll!
Skicka en kommentar