onsdag 3 november 2010

En dag mitt i veckan...

som så många andra.
Jobba, äta, sova...sånt är livet periodvis för de flesta människor, så även mig.
Det sociala livet får stå tillbaka, jo, jag vet att de flesta människor träffar folk efter jobbet, fikar, tar en öl kanske...men själv orkar jag faktiskt inte, sitter bara och vill hem, sån är jag, och vet ni vad? JAG STÅR FÖR DET!!

Så är det, och så förblir det.

Nånstans i universum, eller i en annan dimension, så läggs ett pussel med våra liv, den första biten läggs när vi föds och sen fylls det på eftersom....några bitar som lagts i mitt liv har väl inte varit nåt vidare, men de är unika, det är MINA pusselbitar och jag skulle inte vilja vara utan dem. De sista bitarna som lagts under de sista åren har varit otroligt fina.
Mitt livspussel är väl till tre fjärdedelar färdigt, kanske lite mindre om man har tur, men resten av pusslet, oavsett hur stort det blir, ska jag ta vara på...så är det!!

Önskar er alla en trevlig kväll, det ska jag ha!!

See ya.

3 kommentarer:

anonym sa...

Nej och dom tänker inte göra det heller. :(

Snejky sa...

Håller med dig, vill oxå gärna hem. men man e ganska så slut efter en arbetsdag. fast....jag älskar ju att sitta & fika..*L*
& man ska vara glad att man vill gå hem & att man trivs...Klart att man ska stå för det...*L*
Ha de najs, Du & lilla frun.
Kramen

Lennart sa...

Mitt livspussel har jag ännu inte blivit klok på eller fattat. Det finns djur som t ex krokodiler, giftormar, myskoxar, knott osv som jag inte fattar varför de lever här på jorden. Tarantellan, vad har den för uppgift egentligen? Ibland kan jag ungefär likadant undra varför jag finns? Ibland undrar jag även varför det är så många år mellan barnbidraget och pensionen? Jag har antagligen fått fel pusselbitar!