Är för närvarande en passiv iaktagare till en människas resa från misär till nykterhet.
Har stått där så många ggr och sett folk leva i skiten med sina droger, plötsligt ser man dom inte på nån månad eller två och plötsligt står de där, rena och hela kläder, en blick som säger allt, de har tagit tag i sin livssituation.
Den är så skön den känslan, "det är aldrig försent-känslan", trots att man inom sig gett upp hoppet om den eller den killen/tjejen så står de där..drogfria och resten av livet som ett oskrivet blad.
Men man vet ju att de har en lång väg att gå, det riktiga arbetet börjar ju när man åter ska ut i samhället på sina kanske skakiga ben.
Man måste åter lära sig det sociala spelet som finns därute bland "vanliga" människor, det tar tid..och i början stämplar man lätt sig själv, som om man har en stämpel i pannan där det står allt om ens bakgrund för alla att se.
Men det går över.....bara att hålla ut...det går över.
Trevlig helg på er.
6 kommentarer:
Ja jag kommer ihåg i början ut av min nykterhet. När folk sa att de hade vart nyktra si och så länge, då trodde man inte på dem. Men när jag lärde mig att ta en dag i taget så gick det lättare. Dagarna blir veckor, månader och till slut år. Ju längre jag håller mig nykter desto lättare blir det att inte ta återfall. Då vill man inte förstöra det jag har byggt upp.
Core är en träningsform där man tränar mag- och ryggmuskler plus balans.
Christer: Bra jobbat...!
Sladdertackan: Tack :)
Beundrar dig och alla andra ideella och avlönade personer som bryr sig om allt från uteliggare till missbrukare. Det är nog ett kall tror jag, ungefär som att vara läkare eller lärare.
Då det är alltför lätt att få tag på droger idag behövs ni verkligen. Hoppas att alla som lyckas bli av med sitt beroende att det aldrig får återfall.
BP: Ett tag sen jag volontärjobbade nu...blev lite för mycket ett tag där.
Men jag träffar på dem jag lärde känna ibland på stan...en del har gått ner sig ännu mera, men många har faktiskt tagit sig upp...fler än jag vågade tro på den tiden...härligt att se.
Så sant min vän! Man blir glad när man träffar dom och glädjs åt de som, liksom din vän här uppe skriver... lyckas leva en dag i taget. Ofta kräver man lite för mycket av sig själv och drar iväg med sin framtidsångest... En dag i taget borde vi alla tänka! Göra så gott man någonsin kan IDAG!
Skicka en kommentar