måndag 15 juli 2019

Fyra veckor kvar...

sen ska man åter krypa tillbaka i arbetslivets bojor....tur man trivs hyfsat med sina arbetsuppgifter ;)

Igår kom jag och min älskade hustru in på detta med hur vi vill ha det efter döden på våra begravningar...ja...ett viktigt ämne att ta upp så nu ska vi först avgöra vilket foto vi ska ha på minnesstunden.
Har redan sett ut mitt som är det finaste kort jag tagit någonsin i min yrkesroll på skolan....visar det inte här men fint är det.
Frugan har sett ut sitt också men vi ska se om vi kan ordna nåt nån solig dag som är bättre.

Sådana här saker bör man nog tala om...fast många drar sig för det...så även jag...känns kusligt och jobbigt men vi vet ju alla att den dagen kommer...usch...men det är den bistra sanningen.

Helst vill jag ju bli kremerad och lagd i nån minneslund direkt efteråt...ingen kista för mig till allmän beskådan.
Men minnesstund vill väl folk ha...antagligen.

Fonus kan man tydligen använda sig av....ska nog kolla in där och kanske skicka in något...får kolla på det...det är viktigt...minst lika viktigt som att ha papper på allt så det inte blir nåt knas efteråt.

FONUS

Nu är det väl inte så att jag tänker på döden dagligen, men frugans skrämselskott genom en cancerdiagnos 2017 med påföljande operation startade väl nån process inom oss....man vet fan i mig aldrig när det tar slut.
Hon är ju trots allt "mitt allt" här på jorden.

Nog om döden...!

På återseende.









6 kommentarer:

Ingrid sa...

Tack för att du tittade in till mig och gav dig tid att lämna en kommentare. Det är alltid uppskattat!
Längst ner i en låda ligger ett exemplar av "Det vita arkivet", men ännu finns det ingenting ifyllt i det. Man borde ju göra det för att underlätta för de anhöriga när den dagen kommer.
Ha det så gott!
/Ingrid

Ditte sa...

Bra att du påminde om detta. Verkligen viktigt. Jag och maken har talat en hel del om det men det leder ju inte till handling. Jag har haft ett par malingna melanom, är opererad och behandlad. Men när kommer de tillbaka. Tänker inte på det så ofta, men det finns i bakhuvudet. (Alltför många solskador både i yngre och äldre år. Som jag bränt mig för att bli brun. Är ju väldigt ljus)
Vi ska nu i sommar komma till skott med att skriva ner hur vi vill ha det. Kanske en minneslund eller havet blir bra. Någon begravning känns inte så viktig. Men Frank Sinatras "I did it my way" och Europes "The Final count down", tycker jag verkar bra. (Hade en gång några av medlemmarna i Europe i skolan, när det var 10 -11 år gamla)
Ha det gott och tack för påminnelsen.

BP sa...

Smart Guldkryckan! Vi har visserligen skrivit ett testamente men inget annat. Ja, ja vet man borde göra det och att det är viktigt, men jag/vi tycker att det är så deprimerande. Det enda vi skojat om är att vi inte vill ha en träkista utan en "kartongkista", bortkastade pengar med en påkostad kista i träd tycker vi; att vi vill bli kremerade och att askan ska spridas i en minneslund. Själv skulle jag gärna se att min aska sprids på en fotbollsplan, men det får man visst inte;-)

Susjos sa...

Usch ja, jag är lika dålig på det som alla andra verkar det som! Vet ju att det finns ett "vita arkivet" som man kan fylla i. Och efter pappas begravning som vi barn ordnade med själva, så vet jag ju att jag borde....om man vill ha det på något speciellt sätt! Tack för påminnelsen!

Mia sa...

Så kloka ni är. Sådant borde alla prata om med sina närmaste.

Jag vill kremeras men ligga i minneslund (med liten sten med namnet). För mig känns det bra att ha en minnesplats att gå till efter mina föräldrar, de är kremerade och ligger på kyrkogård. Jag besöker inte kyrkogården ofta, men känns bra att jag "vet att de är där".

Visst är det konstigt det här med döden att vi inte ska finnas en dag. Det går bara inte att tänka sig hur det är. Trots att vi så väl vet att det är så det kommer att bli, förr eller senare!

Ama de casa sa...

Klokt att reda ut hur man vill ha det innan det är för sent, för det kan det bli precis när som helst. Hemska tanke, men så är det ju.