Första veckan på terminen avklarad.

Och visst var det ganska ok ändå...fyra dagars arbetsvecka hade jag kunnat tänka mig året runt ;)

Matsalen då...eller "Bamba" som vi kallar det i göteborg...har hört att detta ord tydligen är unikt..är det så?
Nya bord och stolar...soffor har vi aldrig haft förut...kruxet är att vi nu inte får in lika många ungar samtidigt som förut...förstår inte hur det kunde bli så men så hade ju inte jag med saken att göra heller ;)
Men det fixar sig väl i slutändan...det gör det alltid.

Tänker ni någonsin på döden?
Här någons bohag som slängs på bara en liten stund...dessutom passar de väl på att renovera upp lägenheten i fråga.
En människas ägodelar är väl inte värt så mycket om man tänker efter...en gammal man som hade mycket åsikter om allt eller inget fram till för bara några år sedan...det sista året har han inte pratat alls med folk när han väntat på färdtjänsten för att åka och handla.
Nu är han död...allt slängs...vila i frid gamle man.

Men nu ska jag njuta av denna lördag...tar en snus under läppen och intar viloläge....vi ses.

(Inget med inlägget att göra, men frugan tyckte den var rolig)

(HJÄLP?) ;)

Fyra veckor kvar...

sen ska man åter krypa tillbaka i arbetslivets bojor....tur man trivs hyfsat med sina arbetsuppgifter ;)

Igår kom jag och min älskade hustru in på detta med hur vi vill ha det efter döden på våra begravningar...ja...ett viktigt ämne att ta upp så nu ska vi först avgöra vilket foto vi ska ha på minnesstunden.
Har redan sett ut mitt som är det finaste kort jag tagit någonsin i min yrkesroll på skolan....visar det inte här men fint är det.
Frugan har sett ut sitt också men vi ska se om vi kan ordna nåt nån solig dag som är bättre.

Sådana här saker bör man nog tala om...fast många drar sig för det...så även jag...känns kusligt och jobbigt men vi vet ju alla att den dagen kommer...usch...men det är den bistra sanningen.

Helst vill jag ju bli kremerad och lagd i nån minneslund direkt efteråt...ingen kista för mig till allmän beskådan.
Men minnesstund vill väl folk ha...antagligen.

Fonus kan man tydligen använda sig av....ska nog kolla in där och kanske skicka in något...får kolla på det...det är viktigt...minst lika viktigt som att ha papper på allt så det inte blir nåt knas efteråt.

FONUS

Nu är det väl inte så att jag tänker på döden dagligen, men frugans skrämselskott genom en cancerdiagnos 2017 med påföljande operation startade väl nån process inom oss....man vet fan i mig aldrig när det tar slut.
Hon är ju trots allt "mitt allt" här på jorden.

Nog om döden...!

På återseende.

Lite tankar om liv och död.

Härom dagen satt vi ute vid vår container med leksaker och höll ett öga på ungarna. En riktigt gammal farbror kom och satte sig vid oss, tog en kaffe.
En annan av gubbarna sa att han nu som pensionär bara väntade på döden varvid han skrattade lite försynt.

Mannen nickade lite och sa: "Kom när jag sover, men väck mig inte" sen log han nöjt...och jo...håren reste sig på mina armar.....vet inte varför..men det var vackert sagt på nåt underligt vis.

Att somna in i väntan på en morgondag som aldrig kommer...ja du....jag vet inte, låter fint på nåt vis och skrämmande på ett annat...!

Rätt vad det är så mister man ju nån man har i sin bekantskapskrets..bara "sådär"....ingen förvarning alls...personen bara "lägger på luren" utan att säga adjö.
Kanske just därför man ska få chansen att säga adjö innan det är färdigt och inte gå bort i sömnen?

Jo..det får väl vara som det är med den saken.

Kanske bäst att ta tillvara varje dag så mycket det går...jo..kan vara svårt att tänka så ibland..man tar livet för givet känslomässigt ibland.
Men..så klart..döden kan man ju inte tänka på hela tiden, det vore ju trist på nåt vis.



Vi ses.