Då är vi inne i vecka 5 år 2025..

 och nästa vecka är sista veckan innan sportlovet, en hel del som ska avverkas dessa två veckor, lite prov här och där så man kan mäta kunskaperna på ungarna för att kunna sätta betyg.

Man mäter ju inte bara teoretisk kunskap utan även praktiska kunskaper, såsom idrott, syslöjd och träslöjd följt av hemkunskap och teknik.

De sistnämnda är väl de som jag själv tycker är viktigast men jag förstår att även det teoretiska har en viktig funktion, så klart.

Denna måndag inleddes 08.00 med idrott, nog en av få grenar som fungerar för alla barnen, de gillar att röra på sig och ha kul helt enkelt.

Själv sitter jag mest med en övervakande funktion på de lektionerna, nog bäst så med tanke på mina kassa knän. (Skönt att ha något att skylla på) ;)

Vår lilla förändring efter jullovet, som jag nämnde för längesedan, bestod av att ena klassen helt enkelt flyttade upp på andra våningen istället för att ligga intill varandra på nedervåningen.

Min känsla är att det fungerar bättre för alla kidzen även om det inte är 100%, hoppas det fortsätter så, 100% är trots allt nog en omöjlighet, barn är ju barn.

Kvällens begivenhet.

Men nu laddar vi upp för en tisdag, ha det bäst alla.

Torsdagens blogg.

 I år har vi för första gången på många år skickat julkort, tänk om alla gjort det, då kanske man sluppit det höga portot som man idag är tvungen att köpa.

Fast vår förvåning kanske uppkommit av att det är många år sedan vi köpte frimärken, vad vet väl vi om det?

Men alla priser går ju upp i samhället, en naturlig utveckling på det hela taget.

Vi lyckades betala via nätet och fick koder att skriva på kuvertet, jösses vad utvecklingen gått framåt, känner mig plötsligt lastgammal ju ;)

Jag och lillebror har kvalitetstid med tomten, tomten var väldigt lik vår mormors syster, vem vet, de kanske var avlägsna släktingar? ;)

Barndomens små guldkorn på ett fotografi, nostalgi som de flesta av oss väl njuter av vid högtider som denna kommande julafton.

Nu ska jag ta och vila lite till, förkylningen håller i sig och testresultatet tar väl ett tag till, idag är det utlovat, fast det är ju ett väldigt tryck på detta när det gäller tester för covid.

Hoppas hoppas!!

Ha det fint allihopa.

Snusboken ni kanske minns?

 Först: Tack alla, ska nog gå vägen detta.

 

 

Öppnar min snusdosa här och "knör" upp en snus under läppen, den där snusboken jag visade här gav väl en och annan ett upplägg för att ge bort det i julklapp till snusare, tycker själv det är ett bra val då de flesta snusare har en förkärlek till att kunna historien om just snus.

I 8000 år har man, enligt denna bok, nyttjat nikotin i olika former, kan säkert vara längre än så men man har kunnat säkra bevis för nikotinanvändning så många år tillbaka iallafall. 

 

Jag var väl 12-13 år när jag köpte min första snusdosa, nån gubbe stod framför mig i kön till kiosken och köpte snus, istället för mitt tilltänkta snask som jag skulle köpt blev det en dosa lös-snus....och på den vägen är det....bättre än rökning med tanke på hälsan...och förbaskat trevligt om man frågar mig.

Fast idag kör jag ju enbart portionssnus , annars vete sjutton om jag varit snusare idag. ;)

Min morfar med sin dotter, min mor.

Många år sedan där men jag fick berättat för mig om när spanska sjukan härjade i fosterlandet och drabbade min morföräldrar.

Det var lite som i dessa pandemitider naturligtvis, kan det vara så att varannan generation får uppleva sådant?

Orkar inte googla på det men någon annan kanske orkar?

Tydligen var det i mina morföräldrars barndom.

 

Själv klarar vi oss ganska bra här än så länge, hoppas det fortsätter så.

 

Ha det bäst alla.

 

Tillbaka i saltgruvan denna måndag.

En saltgruva med decimerad personal, många hemma för att invänta svar på sina tester angående Covid-19. 

Administrativ personal arbetar hemifrån några dagar i veckan, rätt vad det är så är det helt tomt på avdelningen för administration, precis som det väl bör vara i tider som dessa.

Hade väl önskat att även jag hade kunnat arbeta hemifrån lite men det är som det är antar jag och skakar lite uppgivet på mitt huvud...jag blir nog aldrig nöjd ;)

   

En papperstidning minsann, den dimper väl ner i brevlådan en gång i veckan, nästan lite nostalgi för undertecknad som inte prenumererar på någon tidning alls.  

Snöstormen 95 där ja, ett halvår efter att vi gifte oss jag och frugan, tyckte det var ganska mysigt då men det förstås, jag var ju hemma i hemmets lugna vrå efter att ha tagit semester där.

Men vi kom inte ens ut genom ytterdörren, fick ta fönstervägen för att skotta fram ytterdörren.

Tänk vad liten människan är egentligen.

Men nu ska måndagskvällen "tröskas" igenom med allt vad det innebär.

Ha det bäst alla.

 

 

Sjuksängen.

Nja...inte riktigt så illa här förstås...men ändå...här ligger man och kan inte göra så mycket annat medan snön faller på utsidan av fönstret.
Börjar ju gå åt rätt håll, kan sitta upp vid datorn iallafall, men mycket mer är det inte.
Blir hemma resten av veckan känns det som just nu, inte kul alls :(

Hoppas snön ligger kvar så man kan ge sig ut och fotografera lite till helgen.

Undertecknad älskar ju som ni nog vet snö.
______________________________________________________________________

Min äldsta vinterbild från 70-talet nån gång, möjligen från början av 80-talet.
Grannen skottar fram sin bil, morsans står där ännu med snön över sig.
Bakom huset i mitten finns min skidbacke där man likt stenmark kastade sig ut och alltid kom på första plats när man kom ner till målet.

Längre bort till vänster om huset på bilden ser man vår gamla brandstation därute, inte en brandstation där man sov över som brandman..var väl frivilliga som skötte den där om jag ska tro vad jag hört.

En av dem var utöver brandmansgrejen vår lokala busschaufför, minns hur jag alltid ville sitta framme vid föraren där på de gamla bussarna man hade på den tiden.
Bussar på den tiden var ju riktiga plåtburkar om man jämför med idag, men man minns dem med värme på nåt vis iallafall.

I mitten av 80-talet började det ju röra sig därute, fler flyttade ut till skärgården och man började socialiseras på ett annat vis än tidigare, för på den tiden var man "inflyttad" så länge man levde om ens föräldrar var "tjottar" =kom från Göteborg.
Minns att jag som liten knodd inte kunde förstå vad grannen sa, det där "ömålet" var ett elände att lära sig..ja jösses...!

Starten på denna socialisering var väl 82-83 då första pizzerian kom till oss där ute, ja, det var väl startskottet på någonting nytt, den gamla "stammen" av öbor är på väg att dö ut, andra flyttar därifrån...såsom jag själv gjort.
Men en liten uns av saknad har man ju inom sig trots allt, men, där jag hänger min hatt, där är mitt hem...så är det ju...!

Öarna är dock inte vad de en gång var, kommersialiseringen har slått sina klor i den världen, naturligtvis pga av att fisket försvunnit...en naturlig utveckling, folk måste ju överleva, hitta andra sätt tjäna sitt levebröd...turistnäringen, krogarna, ja, allt man kan tjäna pengar på för att överleva och kunna bo kvar.


Nu önskar jag er en trevlig fortsättning på månaden, snart är Tomten här.

På återseende.