1993 var året jag slog ner bo-pålarna på Hisingen.
Veckan innan jag flyttade dit från min uppväxt-idyll köpte jag ett basebollträ att ha mellan bilen och bostaden...skulle man bo bland invandrare fick man ju anpassa sig ;)
Jo..jag erkänner, jag var fördomsfull på den tiden....kände mig som en besökare från yttre rymden...som ett ufo på studiebesök eller nåt.
Men iallafall så stals bilen redan första veckan..... det var ju ett minus om man säger så...utsikten från fönsterna var ju inge vidare heller...jag var ju van vid mitt ö-helvete, salta stänk från havet och den lokala kännedomen där...så jag flyttade tillbaka efter ett år lite drygt.
10 år senare bar det iväg på nytt...denna gång till nuvarande boende, med utsikt över skog och mark.......en förort...många invandrare...jag trivs..inga fördomar längre när det gäller invandrare...de flesta sköter sig, ett fåtal inte, precis som människor födda i sverige under århundraden.
Fick behålla bilen också...tills jag sålde den...inte fel alls ;)
Min gamla uppväxtidyll då?
Som så många andra skärgårdsidyller har det ju kommersialiserats...ett sätt för öborna att överleva då fisket i stort sett är utplånat...om det beror på för mycket fiske som rensat sjön på fisk eller om fiskarna "nuppar" mindre..ja..det får läsaren själv ta ställning till ;)
Ibland saknar jag dock miljön där..då åker jag ut till vår andra skärgård som ännu inte kommersialiserats..badar...lyssnar på fiskmåsarna...bara existerar...det är grejer det. :)

Men nu...kaffe.
Ha en trevlig kväll.